Det här med att flytta hem igen [RANT]
För ett tag sedan så separerade jag och min sambo och jag flyttade tillbaka hem till pappa istället för att leta egen lägenhet pga vill spara alla pengar jag har till Nya Zeeland-resan. Men det finns verkligen både för-och nackdelar!
Jag sparar ju supermycket pengar genom att inte betala hyra och kan snåla lite pappas basmatvaror som han köper. Det enda jag betalar just nu är bensin, lite mat och typ nöjen osv. Väldigt ekonomiskt måste jag säga!
Sedan är det otroligt nice att bo på en större yta igen efter att ha trängts i en liten lägenhet och framförallt att bo på landet! Jag mår så bra i själen av att ha natur runt omkring mig och grannar som har massa djur jag kan hälsa på.
DOCK, så kan jag verkligen inte bärga mig tills jag får bo själv igen.. Jag bor ju endast med min pappa som jag tycker är världens bästa pappa helt klart, men jag står inte ut med att vara "barn" igen. Ni vet hur föräldrar är, dom tjatar alla litegrann och ska tala om för en hur man kangöra saker bättre nästa gång och sånt. Och efter att ha fått rå om mig själv ett bra tag så blir det fruktansvärt jobbigt när han ska tala om för mig att jag inte får sova med laddare i väggen eller att jag måste skölja ur mjölkpaketen innan jag kastar dom mm. Sen att min pappa tydligen inte har lärt sig efter 20år att jag föredrar att ha det tyst omkring mig på morgonen och när jag kommer hem efter jobbet är ju rätt underligt. Min pappa råkar vara den pratigaste människan på jorden och har eget företag så är tyvärr hemma väldigt mycket. Jag råkar dock vara en människa som behöver vara ifred ganska mycket och värdesätter min ensamtid och lugn väldigt högt.
Med det sagt så måste jag dock highlighta att jag är inte är världens lättaste människa att ha som dotter då jag är en väldigt självständig och envis människa, och pappa är underbar som lagar mat åt mig på helgerna och accepterar att jag kommer och går som jag behagar. Behövde bara få ur mig lite tror jag. Tack!
