Confession time
Jag måste erkänna en sak för er mina kära läsare. Jag har ett quilty pleasure som jag nu inte kan skilja från bloggen längre. Jag är besatt av seriemördare. Okej, det låter värre än vad det är och man kanske inte borde skriva ut sånt här på internet då folk kan få fel uppfattning och anmäla mig eller något. Men som jag brukar säga till min bästa kompis, dom kan inte ta oss utan bevis: Så here we go!
Jag tänker börja en liten serie på bloggen där jag skriver om olika seriemördare och mina åsiker om varför dessa människor är kapabla till de oerhört hemska sakerna de utfört. För det är just det som jag finner så hiskeligt intressant med seriemördare. Hur kan en människa som verkar helt normal för vissa, vara så otroligt omänsklig och monstruös bakom stängda dörrar? Alltså, jag har inte någon konstig fetish på döda människor och liknande utan endast psykologin bakom det hela. Så att ni vet.
