ebbaklaramaria

Förra veckan fick min pappa sin första (och förhoppningsvis enda) hjärtinfarkt. Jag blev helt knäckt och bevakade honom varenda vaken stund, trots att läkarna försäkrade mig om att det inte var någon fara. Han fick stanna ett par dagar på sjukhuset och sedan åka hem igen. Då hängde jag på och spenderade ett par dagar i mitt gamlla barndomshem, aka pappas hus. Jag kunde inte slappna av förrän jag var säker på att han inte drog ut i skogen och började hugga träd eller något liknande. Jag passade även på att spendera mina första dagar som sjukskriven ute på den lugna landsbygden.