ebbaklaramaria

Efter snart två års kämpande med min utmattningsdepression och allt vad den kom med så är jag för första gången sjukskriven. Det känns okej. Dels känns det tufft att få det på papper att man faktiskt på riktigt är sjuk. Det är numera inget snack om saken, jag är psykiskt sjuk. Men det känns också förbannat skönt på samma gång! Det är inte längre något jag "inbillar mig" eller bara det faktum att jag är "svag" eller "känslig" som gör att jag mår som jag mår, jag har en riktigt sjukdom. Det gör att jag kan släppa en del av det som tynger min hjärna. Jag behöver inte längre kämpa mot min egna förminskning och mobbning, jag kan fokusera helt på att bara bli bättre igen.