Mörker

De senaste månaderna har jag börjat må sämre och sämre och håller nu på att drunkna i min ångest. Jag kan knappt hålla ihop det för att ens klara vardagen, alltså väldigt knappt. Trots att det är en sjuk ångest jag har, så har jag inte ritkigt hittat något det beror på. Som det ju kan vara. Men jag kämpar hela tiden med att försöka hitta sätt att hålla ihop det och ta mig själv ur ångestgropen, och nu har jag äntligen hittat en superbra psykoterapeut. Har haft väldigt svårt att hitta någon jag funkar med men nu har jag henne, så jag känner ändå att jag kan skymta en livboj där någonstans i det mörka. Ville bara tala om det, och visa er att folk har pissperioder också. 
 

Finnar

Jag har aldrig haft dålig hy. Typ en finne i halvåret om ens det. Men på senaste tiden har det urartat helt, antagligen på grund av all stress. I början tyckte jag att det var jobbigt och jag kände mig ofräsch och som att jag behövde täcka mitt ansikte hela tiden. Men det tog inte så lång tid att komma över det. Jag tänker inte hålla på att kladda på massa skit som bara gör dåliga saker för huden. Jag skulle aldrig bry mig om någon annan har finnar, så varför bry mig om mina egna. Nu ska jag inte tala för mycket för jag har typ fem finnar, så det är inte direkt akne jag har. Men ändå, jag vill liksom lyfta det här med finnar för jag vet att många lider på grund av det. Så låt oss sluta redigera våra bilder för att få bort finnarna, för de är inte fula! Jag känner mig snygg med mina små kompisar.
 
Lol man ser ju inte ens finnarna.... Så det hjälpte ju ingen
 
 

Det blir bättre

Jag är från början en mycket social person som älskar att prata med främlingar och mår otroligt bra av att få ljusa upp någons dag bara genom att vara trevlig. Jag har alltid irriterat mig på människor som utan anledning är sura eller tvära mot folk runt omkring sig, när det är så enkelt att dra på ett leende och vara trevlig. Det har liksom varit helt oförståeligt för mig hur folk kan vara så själviska att de låter alla andra drabbas av att de har en dålig dag eller inte orkar anstränga sig för att göra världen lite trevligare för alla? Introvert har varit ett begrepp jag inte ens skymtat sikten av att förstå. 
 
Tills jag blev utbränd. Nu kan jag knappt förmå mig att ens anstränga mig det yttersta för att vara trevlig mot någon jag inte behöver vara trevlig mot. Jag vill inte att någon ska prata med mig om jag nu mot förmodan tvingas ut i samhället av någon oundviklig anledning. Jag vill dra upp luvan och ta påmig solglasögon och bara gömma mig från varenda kotte. Det är med den största kraftansträngning jag ens orkar umgås med någon av mina vänner, ungefär en gång i månaden. Det känns som att jag måste låtsats hela tiden. Låtsats vara glad, låtsas att jag inte är bitter och låtsas att jag faktiskt njuter av att ha sällskap. Men det gör jag inte. Jag vill egentligen bara skrika på varenda människa jag möter för att de är irriterande varelser, jag vill slåss och sparkas utav frustrationen av hur fake allting känns och framförallt bara låsa alla fönster och dörrar samt dra ned gardiner och persienner och stänga ute mig från världen. Få vara ifred.
 
Nu är det ändå cirka tre år sedan jag fick min sista slutgiltiga skjuts in i väggen och vissa aspekter har blivit bättre, mycket bättre. Jag fungerar någotsådär som en normal människa, eller jag orkar iallafall låtsats. Däremot har jag börjat inse att jag får acceptera att jag nog aldrig blir den där sprudlande tjejen med ett konstant leende som når ända upp till öronen igen. Det kommer dröja lång tid tills jag kan känna att jag inte längre måste kämpa varje dag för att orka vara människa eller orka ingå i ett samhälle jag kommit att hata så mycket. Jag vet inte om jag numera är extremt introvert eller bara skadad, om jag någonsin kommer kunna umgås med människor och njuta lika mycket som jag brukade eller om jag får acceptera mig själv som ensamvarg. Men det känns skönt att känna att jag åtminstone fått tillbaka lite av livsgnistan som jag så länge saknat, även om den är skör och endast infinner sig i mörkret och ensamheten.
Hej och välkommen till min lilla värld. Här bjuder jag dig på lite alla möjliga godbitar, dock mest kreativa grejer för det är vad jag lever för. Du får även en liten inblick i mitt psyke och mående, vilket kan vara både mörkt och ljust. Hoppas du stannar!

HannaVic logotype