ebbaklaramaria

Jisses alltså, vad tungt det är nu. Sorgen över att ha förlorat mamma som alltid varit en stor stöttepelare för mig, stressen över allt som behövts ordnats efter henne och sen mitt mentala mående på det. Jag mår vanligtvis ganska dåligt på sommaren, någon slags sommardepression så som många har höst-och vinterdepressioner. Jag blev dessutom sjukskriven för ett år sedan för stress, för tredje gången, och har varit hemma sedan dess vilket jag hatar. Sedan har det såklart varit påfrestande med allt annat som hänt i världen. Så man kan säga att just nu är det mörka tider för mitt lilla huvud. Men jag kämpar på och försöker hela tiden fokusera på saker som hjälper, jag har min underbara psykolog som hjälpt mig oerhört mycket det här året och jag ska även börja studera hantverk nu i augusti som ska bli otroligt roligt. Sorgen över mamma kommer finnas med mig länge, men stressen och ångesten jag känner dagligen ska bort. Jag har kommit underfund med att roten till nästan all min ångest och panik är mina krav på mig själv. Allt kommer inifrån för det spelar ingen roll hur mycket av min yttre stress som jag skalar av, jag mår ändå lika dåligt och hittar precis lika mycket att stressa över ändå. Så det är det jag fokuserar på just nu, att tillåta mig att inte vara perfekt och att tycka om mig själv ändå. Lättare sagt än gjort, men att erkänna sitt problem är första steget va? Jag saknar iallafall lilla bloggen och vill komma tillbaka nu, däremot kanske ni får höra lite om mitt mående ibland. Hoppas de är okej!